Detta inlägg är skrivet i samarbete med Sovende Børn.
Moonboon har ett nära samarbete med den icke-statliga organisationen Sovende Børn och deras team av specialister för att ge uppdaterade, relevanta råd och vägledning om barns och spädbarns sömn. Läs mer om Sovende Børn längst ner i inlägget.
Ditt barn vaknar, gråter och vill ha mjölk så fort du ens funderar på att lägga det till sängs.
Du kan helt enkelt inte komma på vad du gör för fel? Är det något som är fel? Är det jag som gör allt fel? Och varför vaknar mitt barn hela tiden? Producerar jag inte tillräckligt med mjölk, eller har den lille ont?
Tankar och bekymmer kan vara allt uppslukande när du tar hand om en nyfödd. Särskilt om du upptäcker att ditt barn inte bara vill äta och ta en lång tupplur.
Oroa dig inte! Dessa bekymmer är FULLKOMLIGT normala och vi upplever dem allihop. I den här artikeln förklarar amningsspecialisten Birgitte Kasse och sömnrådgivaren Mia Bjørnfort från Sovende Børn de möjliga orsakerna till att din bebis vill ligga i din famn och amma - oavbrutet.
Disclaimer:
Denna artikel beskriver spädbarn som har svårt att lugna ner sig någon annanstans än i sin vårdnadshavares famn. Föräldrar till barn som uppvisar detta beteende är ofta oroliga för att det är något fel på deras barn, eller att de gör något fel som gör att barnet inte kan lugna ner sig, till exempel i en säng eller en spjälsäng. De kan känna sig pressade att "lära barnet att somna på egen hand", trots barnets ihärdiga behov av nära mänsklig kontakt. Om du har ett barn som lätt finner lugn och ro utanför din famn är det också helt normalt - och vissa barn kan pendla fram och tillbaka mellan de två, från tid till annan eller till och med samma dag.
Ett människobarn är ett däggdjur och en primat
Människor är däggdjur och primater. Det är biologi - och det är inte något man bara kan ändra på. Det ligger med andra ord i vår natur.
Men vi är faktiskt exceptionellt underutvecklade däggdjur och primater. Vi kan varken hålla jämna steg med vår mamma eller hålla fast vid henne. Hon kan inte heller lämna oss i ett bo för att gå på jakt efter mat, eftersom vi skulle dö av svält och brist på värme och mänsklig kontakt innan hon kom tillbaka.
Människobarn är faktiskt mest lika kängurur - vi är bara inte utrustade med en pung som barnet kan växa sig stort och starkt i. När allt kommer omkring är människobarn faktiskt inte redo för livet utanför livmodern - och att hålla den informationen i minnet kan göra en enorm skillnad för din förståelse av vanligt bebisbeteende.
Den 4:e trimestern: Barnet är inte fullt utvecklat vid födseln
Kanske har du redan hört talas om "den 4:e trimestern"? Det är ett sätt att beskriva det faktum att människobarnet föds innan det är färdigutvecklat.
Barnet fullbordar sin utveckling utanför livmodern, vilket ofta kallas "exterogestation" ("utanför livmodern").
I själva verket är människobarn hjälplösa små veklingar som behöver ständig mjölk, värme och omvårdnad - därav jämförelsen med kängurur.
Bebisen behöver en sorts "yttre livmoder" för att kunna utvecklas färdigt, precis som känguruns pung.
En "yttre livmoder" måste per definition ha några av samma egenskaper som en riktig livmoder:
- Konstant tillgång till mat
- Konstant tillgång till fysisk beröring/kontakt
- Konstant tillgång till att höra, lukta och känna barnets mamma (eller annan känd vårdgivare)
- Konstant gungande rörelse.
Det är mycket lätt att se hur ett bröst, en eller två armar, en bärsjal eller en hängvagga påminner om barnets tid i livmodern och kan uppfylla några av samma behov.
5:e och 6:e "trimestern": Du är den säkra basen
I slutet av den fjärde trimestern, när barnet är ungefär 3-4 månader gammalt, är barnet redo att aktivt delta i livet utanför livmodern. Barnet kan börja se ordentligt, riktar sin uppmärksamhet mot världen och börjar klamra sig fast vid de vuxna omkring sig. Dessutom sitter barnet nu ofta som en fast punkt på sin vårdgivares höft, med stöd av en stark vuxenarm.
De små armarna och benen slingrar sig också tätt runt den vuxnes kropp medan barnet aktivt sträcker sig ut, pekar och utforskar världen. Världen kan upplevas från en trygg och säker bas, vilket inte alls är en dålig plats att vara på.
Barnet är dock fortfarande neurologiskt och motoriskt underutvecklat jämfört med andra däggdjur och/eller primater, och det kommer att ta lång tid innan barnet är redo att ta sig ut i världen på egen hand.
Efter cirka 9 månaders har barnet vanligtvis lärt sig att krypa, armbåga sig fram eller gå omkring på egen hand. Detta beskrivs också ofta som "9 månader in och 9 månader ut".
Ditt barn kommer dock fortfarande att vända sig mot dig och återvända till ditt trygga bröst och dina armar under många år framöver - världen är stor och kan kännas överväldigande.
Anknytningsbeteende: När barnet försöker komma tillbaka till dig
När du gång på gång upplever perioder då ditt barn söker din famn och din mjölk, oavsett om den kommer i form av bröst eller nappflaska, beror det på att du, din kropp och dina kärleksfulla armar verkligen är ditt barns "hem". Precis som känguruungen som kryper in i pungen när världen blir lite för stor, vill ditt barn vara tillbaka i din famn.
Genom din närvaro och kärleksfulla omsorg under barnets första månader i livet har du visat dig vara den trygga bas som ger lugn, trygghet och skön, varm mjölk. Ditt barn har knutit an till dig genom era gemensamma upplevelser, där du har lyssnat på barnets behov och tillgodosett dem så gott du har kunnat. Du har visat att du finns där för ditt barn och att du är med ditt barn dag och natt, oavsett om ditt barn har det svårt eller bra.
När ditt barn söker upp dig kallas det "anknytningsbeteende", oavsett om det sker genom att barnet ler och leker för att få din uppmärksamhet, eller gråter och sträcker ut handen tills det är tillbaka i din trygga famn.
När ditt barn vill sova på dig och eventuellt amma hela tiden beror det i de flesta fall på att det går igenom en svår tid och söker den trygghet och omsorg som du så kärleksfullt ger det. Barnet kan vara sjukt, gå igenom något svårt, som att börja på dagis, eller helt enkelt genomgå ett språng i sin fysiska eller mentala utveckling, som att ha upptäckt sina händer.
Hur som helst kan du lita på att ditt barns beteende inte bara är naturligt, utan också återspeglar en enorm kärleksförklaring till dig och är ett tydligt bevis på effekten av all den omsorg du ger ditt barn varje dag.
Hur hanterar du ditt barn som bara trivs i din famn och ständigt vill ammas?
Det kan kännas överväldigande när ditt barn bara vill vara med dig eller din partner. Det är dock viktigt att veta att det är helt normalt för ditt barn att behöva hållas och matas ofta.
Några tips på hur man hanterar perioder med behov av ständig kontakt:
Acceptera!
Vi vet att det här är det svåraste, men det kommer att bli lättare (eller mindre svårt) om du vet och håller fast vid att det verkligen ÄR ett normalt beteende hos bebisen.Verktyg:
Kanske kan en babyhängmatta, en bärsjal eller en bärsele hjälpa dig att ge din bebis den ständiga kontakt och/eller gungande rörelse som den behöver?Gäster som vill hålla vårt barn?
Kanske erbjuder de sig till och med att ta med mat eller städa köket åt dig?Sova med barnet vid bröstet:
Du kan ta med ditt barn till sängen så att ni kan sova tillsammans och amma liggande. Det kräver bara lite förberedelser och kunskap.Gör det bekvämt för dig:
Hitta en serie eller en bok att njuta av medan du sitter/ligger med ditt barn. Förbered ett "lunchpaket" och en vattenflaska till dig själv för de timmar du kanske tillbringar på soffan/i sängen.
Behöver du komma ut?
En bärsele kan hjälpa dig att komma ut ur huset även om ditt barn längtar efter ständig fysisk kontakt. Med lite god vilja kanske du kan dra dragkedjan i din eller din partners tröja/jacka över barnet så att barnet fortfarande är nära dig utan att du behöver bära flera lager kläder?
Är du hud-mättad och i behov av en paus?
Det kan vara väldigt svårt att säga nej och sätta en personlig gräns om det innebär att ditt barn blir upprört. Ibland behövs dock inte så mycket av en "paus" - och i de flesta fall kan barnet lugnas ner ganska acceptabelt i någon annans famn, så länge de kan hålla sig lugna även om ditt barn är upprört.
Tvivlar du på om din mjölktillförsel är tillräcklig eftersom ditt barn vill amma hela tiden?
Det är naturligt att känna oro för att "mjölken inte räcker till" om ditt barn ständigt söker ditt bröst. Men att söka bröstet handlar inte bara om behovet av mjölk, utan återspeglar också barnets behov av trygghet, som tillgodoses vid bröstet, oavsett om barnet suger aktivt eller inte.
Vissa spädbarn äter stora måltider, medan andra föredrar mellanmål. Vissa bröst kan ha mycket mjölk i sig samtidigt, medan andra bara innehåller lite mjölk åt gången. I själva verket är det det totala intaget under 24 timmar som är avgörande, inte om ditt barn får mjölken uppdelad på 8 eller 16 måltider.
Om du har en bra, smärtfri amningserfarenhet, barnet lätt får tag i mjölken och fyller blöjan, och du tydligt kan höra och se att barnet får i sig mycket mjölk, är det säkert att släppa din rädsla och lita på barnets signaler om att gå till bröstet.
Obs: Har du smärta eller sår? Tar ditt barn tag i bröstet och lämnar det sedan? Eller har barnet svårt att dricka ur nappflaska? Har ditt barn mjölk som rinner ut ur mungipan eller tenderar det att svälja mycket luft? I så fall kan det vara en bra idé att ta hjälp av en amningsrådgivare/sjuksköterska.
För vissa spädbarn uppstår behovet av att "vara på dig" under perioder på dagar eller veckor, medan det för andra spädbarn är mer eller mindre konstant under de första månaderna. Ändå finns det föräldrar som aldrig upplever detta, vilket visar att spädbarns unika behov varierar kraftigt, precis som vi vuxna också har olika behov.
Sammanfattning
- Bebisen är inte färdigutvecklad vid födseln och genomgår sin slutliga utveckling utanför livmodern, efter födseln.
- Precis som kängurubebisar har människobebisar behov av att vara i nära kontakt med en förälder och få mjölk flera gånger om dagen.
- En bärsjal eller en hängmatta kan vara bra när du försöker tillgodose ditt barns behov av kontakt och samma lugnande, gungande känsla som de känner igen från tiden i livmodern.
- Att vilja amma ofta är inte i sig ett tecken på otillräcklig mjölkproduktion - eller behov av tillskott.
- Det finns inget som heter "undernärd" bröstmjölk, och spädbarn söker sig till sin vårdgivares bröst av många andra skäl än hunger.
